Det är kvällar/nätter som denna då jag behöver någon bredvig mig. Just nu känner jag mig så otroligt ensam. Och jag hatar verkligen att känna den här känslan, är lite rädd för att känna på detta vis, det är som att jag puttar undan dessa känslor helatiden och så samlar jag på mig massa i en hög och nu måste jag rensa den. jag måste.
Jag behöver någon, jag behöver någon just nu som bara kan hålla om mig ett tag typ.. Det låter väldigt konstigt jag vet men jag hatar att vara ensam, även när jag var mindre. Jag ville aldrig vara ensam, ville alltid ha med mig någonannan och alltid ha någon bredvid mig när jag skulle göra saker. Det är nog så fortfarande! Men klart, man måste lära sig att kunna vara ensam och det kommer väl.. med lite tålamod! Men det är ändå som jobbigt, för jag vill inte känna mig ensam. För att jag är inte ensam. Men det är något med den här staden Boden... Jag satt och tänkte på det och kom fram till att det är väldigt många (iallafall i min ålder) som har pojkvänner och flickvänner, sen råkar det vara så att alla mina kompisar också har pojkvänner, hela högen. och sen har vi mig då.. haha nu låter det ju super duper deppigt detta, det är klart att jag är med mina kompisar men jag menar tanken gör mig ensam eller något sådant. Gud vad töntigt allt detta känns egentligen. Inte bör jag ens känna på detta vis? Men iallafall så gör jag det. Funderar fan på att lägga mig nere med Semlan. Eller så får jag väl bara ta mig i kragen och tänka positivt. Men ibland måste man få känna på detta vis så inatt får jag det.
Godnatt på er!  

Bild från i vintras.