Jag är demonerna i spegeln, jag är skiljsmässobarn, jag är paniken i bröstet, jag är sanden i ett glas, jag är elektronerna i pannan, jag är draget på stan. Jag är ingenting utan er.
Kategori: Allmänt
Ikväll har jag varit på dejt, med stina i luleå. Det var fint, vi såg en fin film och hade det fint. Jag älskar att bara komma bort, bara lite bort från Boden. Spelar ingen roll ifall det är några mil bara jag får komma bort.
Jag längtar så mycket bort härifrån nu, jag tänker på när vi far utomlands, jag vill bara lämna mobilen och allt sånt hemma. Bara fara bort med några av mina absoluta älsklingsmänniskor i mitt liv. Det är allt som behövs!
Sedan känslan av att komma hem och faktiskt känna att jag har fått andas en annan luft i en liten annan värld. Då orkar jag kanske ta hand om verkligheten lite bättre än jag gör dessa månader. djupt va?
Jag längtar så mycket till frihet, ingen skola inga måsten inga bodensare bara dom som jag vill ha där såklart. Avskyr verkligen när vuxna säger "skolan är väl ingen pest, det kan inte vara jobbigt, gnäll inte" Bara föratt ni har skaffat er ett dåligt jobb som ni lider av eller? Förstår inte, jag kommer njuta när jag är vuxen och förmodligen leva med ett jobb som är roligt, och även om jag är fattig så ska jag iallafall leva och må bra. Man kan tyvärr inte leva när man har skola, det är som att andas oren luft.
Imorgon ska jag ta det lugnt och sedan repa arslet av mig. För nu är jag frisk och redo igen!
Filmen som jag och Stina såg ikväll handlade mycket om öde, då kom jag och tänka på vad mitt öde är... och det måste ju vara musiken vad annars? Mitt öde är musiken, vårat öde är musiken, punkt.
