Live wild ✌️ Die free

Har gjort så mycket annat nu på lovet så det har blivit segt med inlägg hära👍
Här kommer lite bilder från helgen osv...

Den sista bilden på stina är genialisk!
Man ser att hon hade varit på farmen med kossorna och rulla sig litte!

En bra dag har detta varit!

Har testat balklänningar idag, fastnade inte för någon men roligt var det.
Kände mig som en prinsessa!

Lyssnar på mysig höstmusik, så ocool är jag.

Vaknade på fel sida idag!

Jag och mitt gäng ska vara spice girls på halloween. Älskar mina vänner just för att vi går in för det så mycket, istället för att köpa en enkel kostym.
Jag ska vara mel b som är mörkhyad och har afro. Ska bli grymt kul!
Testade lite kläder ikväll så hör kommer en sneakpeak.

Jag älskar dig så fruktansvärt.

Tänk positivt Jill. Bara 200 dagar till studentresa och 220 dagar till student och frihet.

Jag är så kluven dessa dagar, vet inte vad jag ska ta mig till.
Vardagen packas ihop i en väska som jag måste gå och bära på. Allt ser likadant ut, inget nytt händer i mitt så kallade privata liv...
Har jag blivit less på att vara själv/ensam/alone? Är det där problemet sitter? Jag tror inte det men det är lätt att jag börjar tänka så när allt runt omkring kretsar kring sådana frågor & tankar.
Om det är bra eller dåligt, det kan jag ej svara på.

Det är som att när jag skriver såna här världsproblem här i bloggen så tror jag nog att det är någon som ska komma med ett svar eller en enkel lösning till allt.
Korkat.

Let it go, let it flow Som Anna brukar säga och kicka skiten som jag brukar tänka.

Jag är inne i en girlpower period och just nu består den mycket av spice girls.
Så nostalgi och mysigt!

Ikväll blir det fezt!

Hej hej

Äntligen!!!

Helt ok. Tusen gånger bättre än gårdagen.
Det är så tur att man har så bra kompisar❤
Nu värker huvudet så nu blir det säng säng säng, sova sova sova sova...

Tack för alla pratstunder, alla tankar som jag delat med dig, tack för att du är så förstående och för att du låtit mig vara så jobbig när jag pussat dig på nosen fast du hatar det. Eller som när jag kittlat dig under tassarna.
Jag har nekat detta farväl så, intalat mig själv att du är stark nog att bli frisk igen.
Men det gör så hemskt ont i mitt bröst att se dig lida.
Jag kommer sakna ditt fina leende, din sträva varma tunga, dina vackra ögon.
Du har ju gjort mig till självständig, jag kan klara mig själv... Bara du finns bredvid mig.
Du har nog aldrig riktigt varit en hund för mig, mera en människa.
Eller så känner jag bara så starkt för att du var min första hund, min första riktiga kärlek, min första absolut bästa hund i världen.
Vad ska jag ta mig till utan dig? Känns så jävla förjävligt.
Jag vill inte, jag vill inte säga hejdå.
Fan !!!!!

Jag älskar dig.

Jag har klarat av att sjunga i kyrkan utan problem idag, trodde jag inte.