Haha, Grattis! Till oss. bloggen och mig ofc.
Jag har haft denna blogg i 10 år. Sjukt. Tror dock att jag firar på riktigt i Juli om jag inte minns fel.
Men hur som, 10 år har gått. Och det känns som att första inlägget va typ förra året... tiden går så sjukt fort nu.

och som sagt jag kan inte riktigt släppa taget om denna blogg, den få va här. Det är kul.
Faktiskt så tycker jag att det är kul att skriva, ibland.

Sen sist jag skrev så har det ju hänt miljoner saker, och för tillfället är jag tillfreds med livet ändå. Men sen så är det ju så med mig, om ni frågar mig om en vecka så vill jag säkert flytta utomlands och break free typ. För sån är jag, men men.

Jag firar även idag att jag kommit i ett par jeans-shorts som jag inte kommit i på 2-3 år.
Och firar även -18 cm i midjan.

Om jag tänker tillbaka på December då jag inte tränade något och åt onyttigt så är det sååå mycket som har hänt. Både fysiskt (-11kg) och psykiskt. Jag mår mycket bättre, jag orkar ta promenader, jag orkar träna flera gånger i veckan, jag grinar inte varje dag efter jobbet pga mina fötter känns som öppna sår, jag känner mig piggare & gladare.
Och jag försöker verkligen stanna upp och klappa mig själv på axeln. Men det är inte det enklaste.
Varför är det så jävla svårt att va stolt över prestationer man gör?
Det är som att jag alltid tänker att "ne, jag hade kunnat göra bättre ifrån mig där, jag hade kunnat äta nyttigare där osv osv" Jag blir fan galen av de tankarna.

Men det har jag ju förstått, och insett att jag alltid haft en osunt sätt att se på mig själv.
Jag har ju någon slags ätstörning som har byggts upp under min barndom.
För jag har alltid varit den tjocka i sammanhanget. Men nu idag fattar jag ju att det inte behöver vara något negativt. Att vara tjock är inte att vara ful.
Men när man va yngre kretsade ju allt omkring det. Vikten.

fyfan, minns när jag var med familjen på sjukhuset i Umeå, och Julia hittade en våg och ställde sig på den. Jag minns hur jag verkligen inte ville väga mig efter Julia, men pappa och Julia insisterade på att jag skulle ställa mig där.
och det gjorde jag, och jag minns att jag vägde mer än Julia,
Det var en mardröm för mig, jag tyckte det var så jävla jobbigt och självklart påpekade de andra familjemedlemmarna mig ang det.
Jag som var två år YNGRE än Julia vägde MER än Julia. Det var en jävla skam.

Herregud. Tacka fan att jag inte bryr mig om sånt på det sättet längre.
Helvete.

Amen, fan skönt att skriva av sig lite. haha.
Vi ses väl igen om ett halv år!

PUSS.